Inlägg 1 på nya bloggen: En och samma dröm

En bit av min värld just nu. Har gått lite mer än en månad i skolan. Har börjat förstå vad heltidsstudier verkligen betyder. Precis gått upp för mig att jag inte fattat vad det ordet innebär och vill säga under min tid på högskolan. För även om jag räknat mig till de amitiösa, de lite nördiga om ni så önskar, så har jag inte suttit i skolan 40 timmar i veckan. Möjligen under uppsatsperioder när jag praktiskt taget bodde i biblan. Men först nu förstår jag - när jag går i skolan mellan 9 och 6 och fortfarande har en miljard saker att plugga in, att öva på och fundera över när jag kommer hem. Och nu handlar det inte om att flumma ihop en egen teori kring Baudrillards motsägelsefulla teser och lämna in på ett A4 eller om att dricka fem kannor kaffe om dagen för att formulera akademiska texter, nej, nu handlar det om att vara kreativ på en helt annan nivå. Att skriva saker som faktiskt betyder något och som passar med ackord och toner som passar med mig. Det handlar om att vända ut och in på stackars hjärnan på ett helt annat sätt nu än förr. Det pratas om flöde och inre rum och balans i sig själv samtidigt som det pratas disciplin, metod och teknik.

Och det är en dröm jag haft länge - en dröm som föddes redan när jag spelade åsnan i Marias lilla åsna på dagis, som växte när jag reciterade hela Prostens barnbarn framför pappas nya videokamera (med toppmoderna VHS-band rakt i kameran!), som började formas när jag sjöng Summertime på skolavslutningen på gymnasiet och trodde jag skulle svimma av nervositet och darriga ben och som brände i mig när jag spelade Själförsvar på Musik Direkt - en och samma dröm; att få göra just det jag gör nu.