Att fånga det man tappar

En riktig oktoberhöstdag idag. Regn och rusk och man vill bara gå i mjukis och mysa, och det är just vad jag gör. Bytte från mjukisbrallor til träningsmjukis och trotsade regnet innan för en tur till gymmet. Det blev ett rejält gympass så jag känner mig mindre stressad nu när kroppen är trött. Efter ägg och kaviarmackor ska jag nu ta tag i lite saker inför veckan. På tisdag ska vi ta med oss de låtar vi vill spela på vår första spelning, en lunchkonsert på skolan. På onsdag ska vi sjunga en svensk poplåt på interpretationen och jag tror att jag har valt, men är inte säker. Insåg när jag kollade igenom våra skivor att vi har mycket av svenska band, men inte så mycket på svenska. Lasse W och Kent och Håkan typ. Men så kom jag att tänka på den underbara Jakob Hellman - hans skiva från -89 (!! blev chockad över att den är SÅ himla gammal, i och för sig har mina föräldrar den på LP så jag borde ha fattat att det är ett tag sen) är ju helt sjukt bra, så det blir nog Bara vara vänner därifrån.

Igår skulle jag lite nonchalant greppa ett glas vin och en vinflaska och lyckades på ett märkvärdigt sätt tappa glaset - och givetvis försöka fånga det också... Det där med att fånga nåt man tappat är sällan en bra idé. Skar mig givetvis i både lill- och ringfinger och har två feta, kalla plåster runt dom nu. Jag tål verkligen inte blod och hack i fingrar, fick yrsel och illamående i några sekunder innan jag blev omplåstrad - good thing jag inte är inom vården har jag en stark känsla av. Kontenta: blir klumpigt att öva gitarr och småjobbigt att sträcka lillefingret på piano, men jag ska ge det ett försök. Ska prova spela Hellman och kolla ut på rusket. Mysigt att vara inomhus en dag som denna.