Höstlov

Nu har jag höstlov. Jag känner hur tröttheten liksom sitter i kroppen och jag tillåter mig själv att skrota runt, att nästan ha tråkigt. Det enda jag gjorde under den grå höstsöndagen igår var att gå och träna, ett riktigt vrålpass och sen blev jag trött igen och la mig på soffan. Underbart att KUNNA göra det när man behöver det.

Men innan lovet hände det massor! Anna var på besök från Oslo - så himla roligt! Och i fredags var det modellfotografering med Mikaela och Anna, sen utgång. Ska ta nån av de bra bilderna och använda till min framtida my space/hemsida. Annonserar här när den är på G! I lördags promenerade Anna och jag ut på Djurgården och tog en fika på Systrarna Helin och Voltaire, mysigt. Älskar att promenad-fika.

Imorgon åker jag hem en sväng till Skåne. Ska bli så skönt med ett miljöbyte, kände det redan förra veckan när jag stod inklämd mellan svettiga, stressiga morgonmänniskor på t-banan. Byter stadslivet för lite lantisliv och Såneexpressen några dagar.
När jag kommer tillbaka är det dags för vår första spelning, redan på måndan.. ser fram emot det, samtidigt som man vill att det ska vara över. Kommer bli nervöst, men roligt!

Jaha, och så har vi fått i uppgift att skriva en hit-låt till nästa vecka. Eller rättare sagt, en låt som följer hitlåtarnas struktur. Försöker tänka stjärnproducent som ska skriva låt till typ Westlife. Har en fras som åker runt i huvet, men har inte kommit nånstans med den. Kanske kommer det idéer när jag sätter mig på tåget bara för att sitta. Och när jag får komma hem.

Concerto

Här är affischen jag gjort för klassens första spelning på skolan. Tapetserat skolans anslagstavlor idag. Lite photoshopgrejer verkar sitta kvar efter Medieproduktionen, även om den är rätt simpel och kunde fått mer tid att bli snyggare. Den syns iallafall på tavlorna i stolt A3-format.

Mogen - eller?

Den här veckan har vi "Tema-vecka" innan höstlovet (!). Jag vet inte riktigt vad själva "temat" är för veckan, men igår hade vi besök av en songwriter från staterna, men som nu bor i Sverige och håller i olika songwritingstudiecirklar. Vi spelade upp en låt för honom och han gav feedback på våra texter. Kändes oerhört nyttigt och bra för även om man själv tycker att en text låter bra och makes sense så kanske man i själva verket uttryckt sig som en gammal engelsk lord eller en amerikansk skolpojke eller en svengelsk tant. Och det kanske inte är vad man vill..

Jag körde en ny låt, som inte är helt klar ännu, saknas en bridge och kanske en vers till.
Har börjat skriva en del på engelska nu, vilket känns spännande efter att ha skrivit så mycket på svenska. Märker att jag låter lite annorlunda beroende på språk, att det blir lite olika stil på låtarna. Min nya låt heter Different Directions och Brett Perkins, som han heter som gav oss feedback igår, tyckte att det var en bra och mogen text, med bra uttryck. Kul att man kan skriva MOGET, kanske man börjar bli vuxen. Efteråt, när vi slutat gick jag och en klasskompis och skrattade åt barndomsminnen och jag imiterade en unge som vill köpa glass i glassbilen med smått hysterisk, pipig falsettröst när Perkins kommer just efter oss i dörren. Han skrattade lite. Jag är den mogna textförfattarinnan. Hahaha. Idag är det dags för ännu en textlektion men idag på svenska, sen blir det rep inför vår stundande lunchkonsert efter lovet.

De två duvorna

Vi har en mystisk duvdöd i området. Två duvor på två helgdagar har tjongat rakt in i fönsterrutorna - en av dom mötte sitt öde i vårt köksfönster och lämnande ett skrämmande avtryck på rutan i form av två utsträckta vingar. Jag undrar om de blev bländade, hade väldigt bråttom eller bara var lite kocko i sin lilla duvhjärna. Enligt uppgift har sedan en kråka petat i sig den ena av dom, som ligger uppfläkt på skolgården. Hemskt. Och sorgligt. Jag som har duvskräck har sett det lite som terapi när två duvor gått brevid varann på gården och pickat i gräsmattan. De har gått där i lugn och ro och pickat och jag har sett dom lite som maskotar och inte känt den där stressen jag alltid känner för duvor på stan, när jag passerat duvduon. Tänk om det är de där två. Den första kanske i all hast skulle hämta hem en smaskig glasstrut eller brödbit som de skulle avnjuta en fredagkväll när hon helt sonika krockade med vårt köksfönster. Och så har den andra duvan väntat och väntat, utan att hon kommit tillbaks och i all desperation och olycka slängt sig mot ett annat fönster. Utan henne hade han bara varit en ensam liten duva.
Nä usch, så hemskt det blev nu. Trodde väl aldrig att jag skulle bli ledsen av en duvhistoria.

Att fånga det man tappar

En riktig oktoberhöstdag idag. Regn och rusk och man vill bara gå i mjukis och mysa, och det är just vad jag gör. Bytte från mjukisbrallor til träningsmjukis och trotsade regnet innan för en tur till gymmet. Det blev ett rejält gympass så jag känner mig mindre stressad nu när kroppen är trött. Efter ägg och kaviarmackor ska jag nu ta tag i lite saker inför veckan. På tisdag ska vi ta med oss de låtar vi vill spela på vår första spelning, en lunchkonsert på skolan. På onsdag ska vi sjunga en svensk poplåt på interpretationen och jag tror att jag har valt, men är inte säker. Insåg när jag kollade igenom våra skivor att vi har mycket av svenska band, men inte så mycket på svenska. Lasse W och Kent och Håkan typ. Men så kom jag att tänka på den underbara Jakob Hellman - hans skiva från -89 (!! blev chockad över att den är SÅ himla gammal, i och för sig har mina föräldrar den på LP så jag borde ha fattat att det är ett tag sen) är ju helt sjukt bra, så det blir nog Bara vara vänner därifrån.

Igår skulle jag lite nonchalant greppa ett glas vin och en vinflaska och lyckades på ett märkvärdigt sätt tappa glaset - och givetvis försöka fånga det också... Det där med att fånga nåt man tappat är sällan en bra idé. Skar mig givetvis i både lill- och ringfinger och har två feta, kalla plåster runt dom nu. Jag tål verkligen inte blod och hack i fingrar, fick yrsel och illamående i några sekunder innan jag blev omplåstrad - good thing jag inte är inom vården har jag en stark känsla av. Kontenta: blir klumpigt att öva gitarr och småjobbigt att sträcka lillefingret på piano, men jag ska ge det ett försök. Ska prova spela Hellman och kolla ut på rusket. Mysigt att vara inomhus en dag som denna.

08.30 lördag: godmorgon

Just nu snurrar och surrar min hjärna runt en massa tankar och måsten och borden så jag inte kan sova ut en lördag. Tråkigt. Önskar den kunde sortera och planera istället, liksom göra ett schysst upplägg medan den vilar. Vet inte varför denna stresskänsla kom, jag har ju haft mycket att göra hela tiden. Kanske är det för de stundande spelningarna som nu börjar samlas i kalendern. Innan har man klarat sig genom att tänka vecka för vecka, men nu ska man börja tänka mer långsiktigt. Och jag känner att jag hade kunnat plugga och öva och spela och sjunga och göra röstövningar och talövningar och mental träning och skrivövningar tills jag stupar - men man måste ju andas lite också. Blir bara stressad för jag har en sån jävla press på mig själv. Konstigt att man kräver så mycket mer av sig själv än av andra egentligen, det är en osund obalans. Ska försöka att göra en lista i punktform över veckans göra, och en lista för mer långsiktigt göra. Bra. Fine. Good. Sen ska jag ha LÖRDAG, det är faktiskt en ledig dag.

Lite senare idag ska jag iväg och lyssna på den andra halvan av klassen, klass A som har sin första spelning i Dieselverkstan i Sickla. Vi ska spela där den 8e november och det kan ju vara bra att kolla in hur där är, bli lite taggad och såklart höra hur andra klassen låter - har inte hört många av dom än.
Och igår var jag och några från klassen på Mosebacke och lyssnade på när en klasskompis band spelade - grymt bra och roligt att höra honom i en helt annan stil än sing/song som vi är vana vid. Och så roligt att gå på spelningar igen, känns längesen, men det är absolut dags att ta igen en massa förlorade livespelningar.

Söndag

Uppgift till songwritinglektionen på tisdag är att använda 3 ackord; tonika, subdominant och dominant och dess parallella mollackord. Jag vet, det låter som rena grekiskan, men innebär egentligen bara en helt naturlig, klassisk början, en mitt och ett slut på en fras, ganska traditionellt helt enkelt. Så enkelt uppbyggt att man sällan använder modellen rakt av- man försöker alltid pilla in nåt annat ackord för att det ska låta nytt liksom. Jag satte mig imorse efter frukost och försökte känna på det lite, vet inte varför jag väntat så här länge med att börja. Men ibland verkar det som om inspirationen växer och formas i mig under veckan, så när jag väl sätter mig bara strömmar den ut och ner på pappret. Tror till och med att låten blev riktigt bra. Efter helgens tjejmiddag med snack om förhållanden, om hopp, om svek och allt däremellan blev det en låt om just det. Nu ska jag låta den vila lite medan jag tar en sväng till gymmet. Har även bestämt att jag ska vara en riktig kocka idag och baka pajer, koka soppor och kanske till och med baka nåt...

Vår songwritinglärare ger oss förutom skriva låt-uppgiften olika skrivuppgifter för att vi ska skrivaskrivaskriva och komma in ett ett "flöde". Förut har det handlat om att ta 10 minuter och bara skriva- om allt och ingenting, inte tänka bara klotta ner det som dyker upp. En annan övning handlar om att objektivt beskriva sinnena - det man minns eller relaterar till kring ett visst ämne eller ord som dyker upp i skallen. Men den här veckan har vi fått prova något annat.. Nämligen att spela in oss själva när vi babblar om allt möjligt i 10 minuter. Jag provade detta igår. Jag vet inte vad jag ska säga. Att lyssna på detta dravel från ig själv - haha. Konsigt, men lite underhållande i efterhand. 10 minuter kändes som ungefär 30. Både när jag pratade OCH lyssnade på det. Jaja, jag ska testa idag igen. Ska bli spännande att se om det blir nåt av det.

Inlägg 1 på nya bloggen: En och samma dröm

En bit av min värld just nu. Har gått lite mer än en månad i skolan. Har börjat förstå vad heltidsstudier verkligen betyder. Precis gått upp för mig att jag inte fattat vad det ordet innebär och vill säga under min tid på högskolan. För även om jag räknat mig till de amitiösa, de lite nördiga om ni så önskar, så har jag inte suttit i skolan 40 timmar i veckan. Möjligen under uppsatsperioder när jag praktiskt taget bodde i biblan. Men först nu förstår jag - när jag går i skolan mellan 9 och 6 och fortfarande har en miljard saker att plugga in, att öva på och fundera över när jag kommer hem. Och nu handlar det inte om att flumma ihop en egen teori kring Baudrillards motsägelsefulla teser och lämna in på ett A4 eller om att dricka fem kannor kaffe om dagen för att formulera akademiska texter, nej, nu handlar det om att vara kreativ på en helt annan nivå. Att skriva saker som faktiskt betyder något och som passar med ackord och toner som passar med mig. Det handlar om att vända ut och in på stackars hjärnan på ett helt annat sätt nu än förr. Det pratas om flöde och inre rum och balans i sig själv samtidigt som det pratas disciplin, metod och teknik.

Och det är en dröm jag haft länge - en dröm som föddes redan när jag spelade åsnan i Marias lilla åsna på dagis, som växte när jag reciterade hela Prostens barnbarn framför pappas nya videokamera (med toppmoderna VHS-band rakt i kameran!), som började formas när jag sjöng Summertime på skolavslutningen på gymnasiet och trodde jag skulle svimma av nervositet och darriga ben och som brände i mig när jag spelade Själförsvar på Musik Direkt - en och samma dröm; att få göra just det jag gör nu.